Nöjd med coachen?

I en uppföljande artikel till den jag bloggade om igår intervjuar Ana Udovic också en coach. Carina Kindkvist från Coachhuset står i blickfånget. Den största skillnaden mellan vad coachen gör och vad psykologen gör är att coachen jobbar med friska människor, psykologen jobbar ofta med sjuka. Vi arbetar dessutom med det friska hos människor på ett lösningsorienterat sätt. medan psykologen tenderar att fokusera mer på problemen. Vi litar på att klienten har sina lösningar själv. Vi behöver inte komma med tips eller råd. Det vi däremot kan göra är att spegla med våra egna erfarenheter eller spegla med andras. Mest resultat får man om man håller sig borta från sånt och håller spegeln på ett sånt sätt att klienten får se sig själv i ett annat ljus.

Välkommen att kontakta mig

Är coaching en quick fix och vad är skillnaden mellan självförtroende och självkänsla? Så fortsätter intervjun och jag tycker att frågeställningarna hör ihop. Definitionsmässigt är det stor skillnad mellan självkänsla och självförtroende. Självkänsla handlar om hur jag värderar mig själv och självförtroende handlar om hur bra jag tycker att jag utför en viss sak. Den ena handlar om varande den andra om görande. Den ena handlar om vad jag innerst inne tycker och tänker om mig själv och den andra handlar om prestation. Därför kan coaching ibland vara en quick fix. Om det bara handlar om att stärka sitt självförtroende så kan det gå snabbt. Att förändra tankar, värderingar och känslor som ligger djupare tar längre tid. Uppenbart 2 olika saker. Att de hänger tätt samman och påverkar varandra korsvis råder det heller ingen tvekan om. Precis på samma sätt som att ett hälsosammare leverne kan leda till ett ökat psykiskt välbefinnande genom till exempel förändrade kostvanor eller genom att komma igång med träning så kan ett bättre självförtroende leda till en ökad självkänsla. Och att jag tycker bättre om mig själv kan leda till att jag verkligen tar tag i träningen. Det viktigaste är att det blir av.

Att coachas är att klättra

Under en session med en klient är det inte heller viktigt att klargöra om det är det ena eller det andra man jobbar med. Klargörande är bara viktigt om det är essentiellt för klienten. Att kunna hantera att sväva i ovisshet är en av coachens eller psykologens mest betydelsefulla egenskaper. Och enligt min mening är det en kvalitet som det tränas alldeles för lite på. Det är en av de aspekter jag menar ingår i begreppet närvaro. Det är också den kvaliteten som avgör om jag lämnar mig själv utanför eller om jag utifrån mina egna behov av kontroll styr klienten. Jag är inte säker, men jag hoppas att P-O Eriksson menar någonting liknande.